Det finns tre olika typer av konstruktioner på bowlingklot. 3-komp, symmetrisk 2-komp och asymmetriska 2-komp. Förra kapitel om 3-komp, detta kapitel om symmetrisk 2-komp och nästa om asymmetriska 2-komp.
Symmetrisk 2-komponents
Allmänt
Benämning på klot som i princip består av två huvuddelar. Kärna och skal. Allt är mer eller mindre symmetriskt kring minst en axel. Kärnan fungerar som toppvikt i och med sin glödlamps/päronform.
I praktiken finns det de som bara har exakt två komponenter, men det finns och de med flera komponenter, men principen är alltid den samma. Symmetrisk kärna och skal och betydligt mer vikt samlad i centrum (lägre Rg).
Tips.
Genom att flytta grepp, dvs olika layouter kan du finjustera bollens egenskapar. Trots allt är ytan och skötseln av klotet det viktigaste.
Användningsområde
Perfekta bollarna till de flesta banor utom de allra torraste (där 3-komp kan ibland fungera bättre) och allra blötaste (där asymmetriska mod 2-komp ger lite mer hjälp).
Fördelar
En av de absolut bästa fördelarna med denna typ av konstruktion är att de är de mest lättspelade. De läser banan bra och är väldigt stabila att spela med. Några av de största tänkarna (Fred Borden, Lane Master) hade som motto att alltid göra denna typ av klot. (En annan lika stor tänkare (Mo Pinell) håller inte alls med).
Nackdelar Även den enklaste symmetriska 2-komp kan ibland svänga för mycket och kan vara lite för svaga på de blötaste banorna.
Bakgrund / Historia
Jag kommer ihåg första gången jag spelade med den svarta Hammern. Den kändes hur läskig som helst då man verkligen kände skillnaden mellan de mer skaltunga kloten (3-komp) och den nya 2-komps boll som var betydligt mer kärntung. Men när man vant sig och märkt hur mycket bättre de var så var det inget man kände.
Det finns många där ute som anses sig vara missförstådda genier. En som kanske lever upp till namnet var John P. Fabanish. Han gjorde många märkliga uppfinningar på 60-70-talet på några olika saker. Bla ett klot med utbytbartgrepp och som man också kunde ändra vikten på. Man skruvade helt enkelt loss en stor bit där hela greppet fanns med och la olika vikter inne i klotet beroende på vad man ville den skulle väga. Det blev ingen succé…
Vidare gjorde han glasögon för att underlätta golfare att putta och en regnjacka för sportiga personer… Han gjorde också 1974 klot i polyester som bara hade kärna och skal. Tyvärr var kvaliteten sådär och ofta vägrade ABC godkänna det mesta och för göra en lång historia kort som kom två killar (Johnny Wonders och Earl Widman) in i hans rörelse och firman ombildades 1978 (men behöll namnet ”Faball”).
När de nya killarna 1981 la det nya materialet uretan på och fick bollen godkänd och PBA spelare att testa den var lyckan född. De satte sin Hammerloga på sidan, (ingen hade före detta satt loggan där, men idag har alla det), placeringen av loggan där, gjorde att den syntes i TV och efter första vinsten några år senare så exploderade försäljningen.
John var då inte längre med i firman utan startade sen ett nytt projekt. Kanske den allra först lyckade asymmetriska 2-komp bollen. Problemet var att denna revolution som John var tidig med (igen), fungerade dåligt i uretan, men perfekt i de reaktiva kloten som kom strax efter då John lanserade sin Axe, som var i det gamla materialet uretan. John dog 1988 och hans son fortsatte göra Axe-bollar på beställning, men aldrig i reaktiv version vilket var det som gällde sen på 1990-talet.