Tankar efter ett vanligt elitseriesammandrag i Jönköping (2014).
Jag skriver att den profil du får bryts ner ganska snabbt. Så att spelet i första serierna försvinner, och du måste flytta höger eller vänster i banan. Så är det många gånger, men inte alltid!
Spelet i Jönköping låg rätt långt ut på kanten. Brytpunkten (där bollen började jobba in mot käglorna) låg ungefär vid ribba 7.
De flesta hade ilägg ca ribba 10 och öppnade upp lite. Missade de ut, ibland ända ut till första ribban, så svängde bollen lite extra så att klotet passerade ribba 7 lagom vid brytpunkten.
De som inte hade så mycket snurr i kulan, hade ilägg ca 3-4 ribban och körde ett tajt spel, men även de passerade ribba 7 vid brytpunkten som låg någon fot (40) efter att oljan tagit slut vid 38. Underlaget var Räven (38 fot), som ligger mellan de kortaste (36) och medium (40) längden.
Ett fåtal som hade väldigt mycket skruv, hade ilägg mycket längre in, ca ribba 25, men även de med samma brytpunkt.
Nästan alla spelare vid elitsammandraget är spelare i Sverigetopp, och många i absolut världsklass. Som vanligt i elitserien samlar matcherna spelare som har många VM, EM medaljer, flera i ädlaste valör. Tror, utan att ha sett så många andra nationella serier att
Sverige har världens bästa liga. Dvs kunnande var så bra det kan vara i bowling. Det märkliga var att i Jönköping så höll sig spelet förvånansvärt bra. Fast nästan alla spelade ungefär på samma ställe, så blev de kvar där hela tiden.
Siffrorna var överlag höga. Ca 68-6900 i de flesta matcher. Med ett undantag, matchen Team Alingsås–Göta. Där förlorarna Göta hade 7454.
Tex slog gamle världsmästaren Martin Blixt pers med 1067, men var lagom glad i och med förlusten. Han vet också att det är banorna som bestämmer nivån. Kunde skönja ett litet irriterat leende, då de riktigt bra spelarna sällan tycker om när banorna plötsligt öppnar upp sig så mycket. De vill hellre ha lite motstånd och slå högt när det är svårare underlag.
En annan sak som kan synas märklig, var att Blixt några timmar senare inte ens hade pari då de vann mot Jösse på en lagsiffra som var nästan 700 pinnar lägre. Trots denna mediokra siffra för honom, var Blixt betydligt gladare.
Vad kan vi dra för nyttiga slutsatser av allt detta?
- Att en riktig lagspelare gläds och deppar i takt med lagets prestationer.
- Att ibland fungerar allt och man slår höga siffror enkelt och lätt. Ibland har man det svårt, fast man vet var man ska spela och har allt kunnande och material som behövs.
- Att spelare på denna nivå kopierar varandras brytpunkter, men översätter det till sitt eget spel.